Vad händer i skogsutbildningen efter #MeToo?

Photo by Utsman Media on Unsplash

Skogens eget metoo-upprop #slutavverkat och ett öppet brev från kvinnliga studenter i jägmästarprogrammet 2018 gjorde det tydligt att sexuella trakasserier, trots jämställdhetsinsatser, är en del av kulturen vid skogsutbildningen. En ny studie visar att både ledning, lärare och studenter alltför ofta avstått från att agera vid sexuella trakasserier som exempelvis sexistiska skämt. Positiva effekter av uppropet är att det har stärkt kvinnorna och fått många män att reflektera över sitt eget beteende och över kvinnornas situation. Det finns också en vilja att förändra kulturen på programmet.

Forskarna Ann Grubbström och Stina Powell har använt intervjuer och fokusgrupper med ledningspersoner, lärare och studenter för att försöka få mer klarhet i varför den maskulina kulturens problematiska inslag, i form av sexistiska skämt och andra sexuella trakasserier, är så seglivad vid jägmästarprogrammet.

Studien visar att det är viktigt att uppmärksamma vad som händer i miljöer som är "dolda" för lärare och ledning, såsom på studentkåren och på sociala medier, för att förstå varför och hur diskrimineringen kan fortgå. Traditioner som exempelvis sånger och ritualer vid studentfester ses som positiva för gemenskapen och jägmästaridentiteten, men tillsammans med starka hierarkier inom studentgruppen har de också gjort det möjligt för den manliga kulturen att leva kvar. En kultur som tar sig uttryck till exempel i sexistiska kommentarer om kvinnor på sociala medier och i chatt-konversationer. Kvinnor som har blivit utsatta har sällan fått ett öppet stöd och har upplevt ensamhet och utsatthet.

En viktig aspekt är hur sexuella trakasserier har dolts genom att kallas skämt. Att dessa "skämt" har ignorerats eller bagatelliserats har gjort att de har upplevts som accepterade av många studenter. En rädsla för att hamna i en konflikt gör att den som observerar trakasserier väljer att vara passiv istället för att på ett positivt och aktivt sätt agera i situationen. Dessutom har avsaknaden av reaktion från ledningspersoner på olika nivåer fått kvinnor att konstatera att det är lönlöst att protestera, och de som ändå har gjort det har upplevt att det sällan har gett någon effekt.

De som har deltagit i studien beskriver också att en ny grupp studenter som är intresserade av miljöfrågor har sökt sig till utbildningen. Dessa intressen utmanar den traditionella kulturen på utbildningen och har i en del årskurser bidragit till en polarisering där vissa studenter har framhållit åsikter som lyfter fram produktion, jakt och att äta kött medan andra har fört fram åsikter som handlar mer om hållbarhet, naturvård och att äta vegetariskt. Eftersom fler kvinnor tillhör den senare gruppen har dessa polariseringar ibland också tagit sig uttryck i trakasserier mot kvinnor.

De flesta i studien är positiva till det jämställdhetsarbete som bedrivs inom skogssektorn och till den diskussion som har startat efter #slutavverkat och det öppna brevet.

– Om fler mer aktivt kunde stötta de som blir utsatta skulle den mindre grupp som står för trakasserierna få det svårare att fortsätta, säger Ann Grubbström och Stina Powell.

Å ena sidan menar de intervjuade att män kan antas fortsätta att agera för att bibehålla den maskulina kulturen eftersom den ger dem fördelar. Ett agerande som också understöds av vissa kvinnor som har gynnats av att de har anpassat sig till och lärt sig navigera i kulturen. Å andra sidan finns det tecken på att #slutavverkat och det öppna brevet kan påskynda processen mot en mer jämställd skogssektor.

Studien bygger på fyra fokusgrupper och tre individuella intervjuer med studenter (10 kvinnor och 7 män) samt 14 individuella intervjuer med lärare/ledare (2 kvinnor och 12 män).

Forskarnas syn på sexuella trakasserier inbegriper ovälkomna fysiska, verbala och icke-verbala handlingar med sexuell anspelning. Sexuella trakasserier är en form av diskriminering.