Hög tid att sluta könskvotera framgång!
Foto: Nick Romero/ Unsplash
Vi vet att jämställdheten gör framsteg. Vi vet också att det går olidligt långsamt.
Den internationella kvinnodagen uppmärksammar kvinnors situation och bristen på jämställdhet. Att peka på kvinnors och mäns olika status och möjligheter upplevs tyvärr nästan alltid som provocerande. Därför är det inte ovanligt att dagen som sådan förringas och förlöjligas.
Det brukar sägas att makt korrumperar men framför allt är makt konserverande.
För den som sitter med makt och privilegier är det ofta naturligt att slåss för att bevara dessa. Makten strävar därför efter att bevara ett status quo.
Det är i det närmaste otänkbart att ta ställning mot jämställdhet men desto lättare att bromsa utvecklingen mot ett mer jämställt samhälle.
”Vill vi verkligen ha jämställdhet så borde vi alls inte prata om kön.”
”Varför begränsa oss till jämställdhet och inte istället prata om att alla skall ha samma rättigheter?”
Argumenten är många och varierande men de har alla samma innebörd. Låt oss inte prata kön och bristen på jämställdhet.
Låt oss inte prata om att kvinnor är missgynnande.
Låt oss överhuvudtaget inte prata om något som utmanar den rådande balansen, hur obalanserad den än må vara.
Faran med att prata om kvinnor eller kön ligger i att detta samtal så tydligt synliggör en orättvisa. Då blir det svårt att inte agera. Svårt att bevara status quo.
Makt och privilegier frodas bäst i det dolda. Det som inte syns ifrågasätts inte heller.
”Men det finns ju också orättvisor som drabbar män?”
Ja, det gör det självklart. De flesta obalanser har negativa utfall åt båda håll men i begreppet obalans ligger trots det en indikation om att de negativa utfallen inte står i proportion till varandra.
Det är inte vi män som är martyrerna när det kommer till jämställdhet. Frågan handlar inte om oss men vi är däremot viktiga aktörer när det kommer till handling. Som män sitter vi med en oproportionerlig stor andel av makt och privilegier och det ger oss både möjlighet och en moralisk skyldighet att agera.
Vi måste sluta att medvetet eller omedvetet agera för att bevara ett orättvis status quo. Det kommer att kosta men det är ett pris vi måste betala för rättvisa och demokrati. I längden vinner alla på det. Också som män har vi fått kämpa för våra framgångar men kampen har trots allt de flesta fall varit lättare än den en kvinna i samma situation hade behövt utkämpa. Där vi tar oss fram längs en redan upptrampad stig tvingas kvinnor ständigt bryta ny mark.
I en jämställd värld kan också vi män vara trygga med att våra framgångar är välförtjänta och inte som idag till stor del frukten av de privilegier som kommer med att vara man. Det är hög tid att sluta könskvotera framgång.
Text av Patrik Kruse som driver Progreat AB