Förändringen har börjat

Nyskild 2009 fattade jag inte hur jag skulle kunna klara av att leva på mindre än 80 000 kronor per månad. Nej, det är tyvärr inget skämt. Det är allvar och jag låg sömnlös av oro för detta jätteproblem.  Räkningar ska betalas, barnens kläder uppdateras och deras aktiviteter ska inte behöva lida för att jag är ensam försörjare. Min garderob måste förnyas. Ofta. Helst då på Acne, Gucci, Prada, Marc Jacobs eller Filippa K. Möbler måste inhandlas och väggarna målas. Trädgården måste vara fin. Ja och semester det är vi ju värda! Som vi har kämpat och slitigt under hösten. En weekend för lite sool och aaavkoppling. Hur ska vi annars orka detta mörker i Sverige?

Ja det är verkligen inte lätt att ha det så fattigt. Ibland smög sig konstiga tankar in, som att andra lever på kanske hälften av min lön, gud bevare mig kanske ännu mindre! 30 000 eller kanske 20 000! Nä, det kan inte vara sant. Hur gör dom? De måste handla allt på mellandagsrean och fynda på outlets. Ja så måste det vara, för inte kan man väl leva utan att handla kläder, skor och smink? Ingen semester i Thailand, äta ute, åka taxi eller renovera köket?

Jag kämpade med att passa in och vara som alla andra. Åt alldeles för lite, för smal skulle man ju vara också. Väga mer än 56 kg! Oh no då skulle jag hellre ta livet av mig! Nä, jag var verkligen en lyckad och framgångsrik person där jag susade fram i min Audi med Carrerabågarna på näsan, en cigg i mungipan, blodsocker i botten eftersom frukosten bestod av kaffe och några cigg. Gormade åt varenda loosers som körde för sakta i fel fil på E18 när jag var på väg in till kontoret, för JAG hade ju säljmöööte.

Jag körde mig fullständigt i botten. Det blev tvärnit och jag mådde inte bra. En tre-åring skulle ju kunna lista ut varför men inte Maria 39 år. Däremot så började jag så smått – betoning på smått – lyssna på någon liten röst därinne i hjärtat. Hur blir jag behandlad av de jag har släppt in? Hur behandlar jag dem? Hur mår jag? Kan jag hjälpa någon som behöver hjälp? Ska det vara såhär hela livet? Jag hade börjat förstå att det faktiskt fanns kvinnor med barn som hade 13 000 kr i månaden att leva på. I Sverige, i Stockholm, till och med i Täby. Inklusive resa, shopping och renovering av hus. Kan jag ge några hundralappar? Ja det kunde jag. Och det gjorde jag. Det var så härligt och befriande på ett helt annat sätt. En helt annan kick än när jag valsade fram på stan i mina Loubotine och NK-kassarna som dinglade runt benen.

Där någonstans såddes ett frö. Det växte sakta men väldigt bestämt och säkert. Det förgrenade sig i många olika delar och jag började hitta det som innerst inne var jag och vad jag mådde bra av. Att få ge tillbaka.

Det som föddes där är fortfarande under tillväxt. Den är som vilken planta som helst. Den behöver näring, vatten och en bra jord att växa i och det har jag försökt att göra också. Dock har vägen varit krokig och jäkligt jobbig. Jag har stött på så många hinder, både runt omkring men även inom mig. Min kropp har spelat spratt med mig och jag har fått djupdyka in i mig själv både mentalt men även hur min fysiska kropp fungerar. Vilken resa, hörrni! Resan har pågått över 10 år och jag är fortfarande inte framme. Kommer aldrig komma fram. Vill aldrig komma fram för den här resan vill jag inte sluta.

Vill aldrig sluta lära mig. Aldrig sluta förändra mig. Aldrig sluta ifrågasätta mig själv eller min omgivning.

Det jag sådde och det som har vuxit upp är starkt och blir bara starkare, på något sätt har jag alltid den trygga basen. Förutom mina barn och min kärlek. Mina vänner och min familj. Vi har alla hälsan och en fin lägenhet att bo i, kläder på kroppen (inte Gucci längre dock) och vi klarar oss så bra utan en massa extra nollor på lönekuvertet och dyra bilar. Nä, inte blir det mellandagsrea eller outlets heller.

Jag toppade min resa med att läsa Malena Ehrnmans bok Scener Ur Hjärtat, och saken var klar. Jag var nyfrälst miljöaktivist med ett starkt radikalt feministiskt perspektiv.  Inte så pjåkigt väl?

Det betyder att jag vill att DU följer med mig och hejar på. För ibland är det svårt och ibland gör jag fel. Jag VILL gärna göra och leva rätt, och jag gör fler rätt och bra saker. Jag har ingen akademisk bakgrund med alla vetenskapliga svar och fakta. Däremot så har jag en massa svar härinne (pekar på mitt hjärta). Det är där jag ska hämta mitt facit och vill du slå följe med mig så är du välkommen och jag blir glad av ditt sällskap.